Tomma konserver, bananskal och äckliga rester

Under några veckor har jag lagt ner mycket tid på att lösa mina framtida problem. Jag har jobbat extra mycket med frågan: Vad ska jag bli/jobba med? Det är den svåraste men ändå den lättaste frågan på samma gång. Jag har ju sen en längre tid tillbaka velat bli sjukgymnast med inriktning på idrottskador (idol=snygg Petra) men har kommit fram till att det krävs något jävlulskt mycket plugg efter några samtal med min personliga studierektor. Jag bestämde mig för att göra sånt där test på internet som visar vilket jobb som kan passa just mig och mina intressen. Jag hoppades innerligt att det skulle stå något annat än sjuksköterska (mamma är det) eftersom jag absolut inte vill jobba som de. (ogillar sjukhus, HATAR blod, nålar mm) Meen såklart så skulle jag jobba som de, eller psykolog, personlig assistens, sjukgymnast (weei). Konstigt bara att alla jobben kräver en hiskelig bra utbildning och flera hundra år till i skolan. Ja, det kanske är tänkt så att jag ska bli en riktig pluggis ändå? Det kanske inte är någon slump att jag fått lära känna både Johanna Fällman och Josefin Nilsson ändå? OCH Per Wiberg. Nej ,det kan inte vara en slump? Det måste vara ödet. Yes!


Iaf så gjorde jag ett till test på internet på en annan sida och utan min personliga studierektors närvaro bara för att vara säker på att det funkar. Men icke. Denna gång skulle jag bli designer. Jag tyckte att det lät hur ballt som helst. Det stod att jag hade stor potential inom de yrket och att jag säkert redan nu syr mina egna kläder. Fast det är en myt. Iofs så limmade jag min egen outfit till lagavslutningen men jag tror inte det räknas, eller? Det skulle ju vara lite fräscht om man hade sin stora framtid inom designeryrket men det känns ändå inte riktigt som min grej. Jag är inte riktig så cool som man ska vara som designer. Fan! Tänkte ett tag på om man skulle bli målare. Jag gillar ju att måla. Man blir så nöjd när man är klar och ser hur fint resultatet blev efter allt jobb. Men ack så ont man får i rygg och nacke. Och jag som redan känner mig gammal och sliten. Varför inte bli pensionär på en gång? Hej, jag heter Madeleine Östling, är 18 år och pensionär.. Nej. Jag funderade vidare och tänkte att jag kanske skulle testa att lägga midre vikt vid vad jag var intresserad av och lite mer vid lönen på yrket. Ja, då stod det klart vad jag skulle jobba med. Madde=Sopgubbe! Haha. Hur låter de va? Tjäna bra med pengar och inte behöver man ha någon speciell utbildning helller. Det passar mig perfekt! Fast det kanske luktar jätte illa om en när man kommer hem från jobbet sen? Hmm. Där har vi iofs ett litet problem. Jaja, det får jag tänka vidare på. Det finns säkert någon lösning.

Emma H kanske kan låna mig en roll-on? Jag menar, jag lånade ju faktiskt ut min utan några problem. HAHA!