13

förra helgen var vi på besök i linköping och jag kan med all säkerhet säga att jag aldrig ha skådat en sån rolig hockeymatch i heela mitt liv. jag vet inte riktig vilka som spelade men jag kan gissa att det var typ linköpings b-lag typ j20 mot något annat gäng. riktigt dålig hockey spelades iaf men sjukt rolig match ändå. den sämsta men mest underhållande på planen var nummer 13. han såg proffsig ut och det kändes också lång väg att han kände sig som en nhl spelare vars lön va oändlig, eftersom han var så bra. han hade långt brunt hår, sådär lite lockigt snyggt. längdmässigt var han inte sådär jätte lång men ändå längre än de flesta. han kanske inte hade de dyraste och nyaste grejerna på sig men det gjorde som ingenting. han var bäst-sämst ändå. han kunde inte bara dribbla, täcka skott, skjuta som en oxe-daggmask utan också visa upp några av sina fotbollskunskaper (jag gissar att han är grymt bra i fotboll också) då han gjorde en nästintill perfekt cykelspark, synd bara att han missade pucken. men det gjorde inte heller något. coachen i hans lag litade på honom och jag vågar nog uttala mig om att både jag, hela modos damlag och hans tränare tyckte att han var bäst på plan den matchen, av båda lagen. han fick också spela mest. var ute på isen hela tiden. jag skulle vilja veta hans istid den matchen. när jag tänker efter så vet jag inte ens om killen fick vila en enda gång. guud så vältränad han måste vara. efter matchen så tog han av sig hjälmen och hängde den på klubban sådär snyggt som bara nummer 13 kan, slängde med den långa lockiga håret och sneglade upp på läktarn där vi satt och dreglade. det syntes på honom att han var nöjd med sin insats. skönt, för det var vi på läktarn också. en minnesvärd match kan jag säga. jag grinade och jag tror att det var flera på läktarn som gjorde det. han gjorde våran dag. tack nummer 13 (kan inte hans namn) :( ett råd, sluta spela hockey grabben.