bedårande barn av sin tid

hade den drygaste jobbdagen på länge idag, dock är det bra att mina kunder fick mig att le och hålla gnistan uppe. tex, så började två av mina kunder munfightas mitt framför ögonen på mig. jag kunde knappt hålla mig för skratt då bråket handlade om trängseln framför kassorna. vi är så i inne nu, jag väntar bara på kassavakterna nu.. hööh. fick också ge igen på en dryg kund idag, smack in her face. kändes skön t.


....vidare till träning UTAN målvakter. målvakter är ju typ allt. mitt liv blir tomt utan målvakter och speciellt utan en speciell, tihi. men såklart framförallt ute på isen liksom, och i målen! hallå! men det fick gå ändå. sista tiden fick vi utespelare tom välja vad vi skulle göra. elin ville att vi skulle köra rebound... då ekade det extra tomt framför kassarna. komsi tillbaka.

imorgon far jag "hem" igen. eller mer korrekt, närmare hem. sundsvall för att vara exakt. jag nästan längtar efter att få åka samma väg som jag gjort minst tusen gånger. eller?

big city life

så var ju äntligen modevisningen gjord. puh liksom. jag gick för temat natural och i kläder från cubus, som dessvärre har världens bitchigaste butikschef. fy dig! visningen gick bra, ramlade inte en enda gång så jag är rätt nöjd. plus i kanten för den grymma musik vi hade under vår ingång. och såklart grattis till polhems frisör 3or för en väl genomförd kväll. yeeey!

juste. jag har blivit av med mitt hår också, vilken fail. men ack vilken bra modell och kompis jag är!

jag har också lärt mig helas morfars låt på dragspel, nöjd! men också sjukt stolt över att min flickvän lyckats att ta ut rätt toner på durspelet som hon lånat av sin morfar. men nöjdast är nog vår granne stefan som tittar in mitt i våra repstunder och kompar lite med gitarren. väldigt roligt kan jag tycka. dock inte lika roligt när jag kliver ur duschen, går in i vardagsrummet och märker att han tyst som en mus klivit in och satt sig i soffan med kristin. handuken upp till halsen och hädanefter tar jag alltid med mig morgonrocken in i badrummet. för att vara extra säker liksom.

annars så blir det rätt mycket hockey och jobb dessa slutspelstider, men snart vankas semester då jag och mitt jordgubbssnöre far iväg till marie och london. det ska bli så otroligt skönt att få komma bort och se något nytt, slappna av och träffa marie och pierce!

puss

hatten av, utan tvekan

ni som inte vet hur det känns att bli överkörd och sedan leva kan fråga mig, jag vet. eller hur det känns att få sendrag? i båda låren samtidigt. man kan inte gå, inte stå, ja ni fattar ju...

imorn far jag till södertäjle. hoppas på bättre tur än idag.

sin egen bästa vän

Hade det bästa passet på jobbet idag. egentligen. 10-14.30. men snäll som man är tog jag på mig ett kassapass till 18.30. tur var väl de, annars hade jag missat smörgåstårtan! Idag var den sista arbetsdagen för våra underbara byggkillar på jobbet. Tråkigt tycker jag. Men vi fick som sagt lite smörgåstårta, då kändes det en aning bättre. men usch så tyst det kommer vara i lunchrummet nu framöver.. våra bitches.

natt-träning. träningarnas träning. nästan.

du är bäst morfar.

vem är du att döma

En sån händig tjej som jag (läs ej som en sandvikare) har ju fixat ihop mitt favorit halsband igen. yeeey! det fick inte gå en dag till med bar hals! nu hänger det där det ska igen så du behöver inte ligga sömnlös på nätterna längre, caroloon. hehe

helgen bjöd på jobb och två kalas. ett för farfar som fyllde 70 och ett för nellie som hunnit bli hela 2 . sötnosen. vi hann även med en liten husvisning. min pärla kan detdär med att kolla på hus hon. så bli inte förvånad om vi blir husägare inom en snart framtid. vi hade dock världens sämsta mäklare på plats, blev sjukt irriterad!!

idag var det en typisk måndag. ingenting blir som man tänkt sig. strulade sig alldeles för myckt på jobbet och jag blev hela tiden påmind om sjukt värdelösa saker! tänkte päron några gånger och det värsta gick över. men dagen slutar ju i vanlig ordning ganska bra ändå, hemma med min lilla räkbåt. imorgon är jag ledig och jag tänker uträtta flera tusen ärenden. det ni.

Älskade morfar. vad vore jag utan dig? håll ut..

Jag bär dig om du vill

Också blev det måndag och jag for ner till stockholm och milla som väntade på mig. vi kramades hej, gick en sväng på stan och vidare till systemet och sen for vi hem och gjorde oss iordning för vad som skulle bli en sjukt jävla underbar kväll. ovetandes om detta var vi ändå bra taggade. vi var lite veliga om hur vi skulle ta oss dit men fick förklarats för oss att det bara var att följa strömmen när vi klev av bussen sen. så långt var vi med. olyckligt nog följde strömmen oss och vi med våra småstadsben knallade in i första bästa port. bra gjort. där stod både Anton Hysén och Kajsa Bergqvist aka Bajsa Kergqvist. vi trodde såklart att vi hade hamnat helt åt helvete. det hade vi inte. älskar livet.

efter lite mingel och dyra drinkar satte galan igång och var bättre än bäst. underhållande och sjukt pengarvärd. vid 12 drog efterfesten och dansen igång. vi dansade, tro mig. och drack. och minglade, iaf jag. försökte få kontakt med millkill flera gånger med hon hittade ju troligen någon som var mycket mer intressant än mig så jag tog mig friheten att mingla runt lite själv och det hade både sina fördelar och nackdelar. fördelen är ju att jag gick omkring själv så jag behövde ju inte ha koll på milla. nackdelen var att milla inte fanns där när jag väl behövde henne. men klock och på dansande ben tog jag mig ur de värsta situationerna själv.

klockan blev närmare 3 och jag kände att vi måste börja tänka på hemfärd såväl som välfärd. sahlin salle var stolt över mig. milla tänkte inte riktigt lika. millas lilla missöde ledde nästan till att vi nästan blev meddragen på efterfest, hos någon helt okänd galavinnare. kanske inte riktigt sant, men för mig är hon helt jävla ointressant, och otrevlig. efter åtaliga försök av fröknarna "vi tror vi är bäst" så passade jag på att vara lite otrevlig tillbaka som tack för inbjudan och vipps så blev vi av med dom. sorry milla! mohahah.

också blev det en tidig tisdagsmorgon. halv 4, vi står vid bussen. den går kl halv 6. alla har gått hem och cirkus skriker tomt. underbart kände vi och började knalla in mot stan i 20 minusgrader. knackade på vartenda mcdonalds fönster. inget var öppet. vilken skräckis. halv sju ranglade vi oss in på ett donken. jag var glad att äntligen få mat och värme i kroppen. milla frågade personalen och hur länge hamburgaren hade legat och om någon tidsklocka ? arbetsskadan nummer 1.

bussen hem mot gävle och sandviken igen kändes lång. i alla fall tills vi kom på att vi båda hade träning och då kändes tiden alldeles för knapp för att hinna bli bakisfri. jag dog en gång på träningen. hörde att milla lever så det är ju bra

Den berömda "Galabilden"

Vi kan knappt räkna till hur många gånger Anton tackade oss för att vi kom dit..

Sveriges största pillesnorre, tydligen.

Efter lite tjat från tjejerna från idol? fick dom till slut ta ett kort med mig. höö


Detta blir en tradition!