Dagen före själva dagen. Dan före dopparedan. Dagen före onsdagen.

e f

En värld full av hemskheter, så mycket mer än du kan ana. En minut smockad med så fula ord, så sårad har du aldrig någonsin blivit. Tiden är för knapp och såren hinner aldrig läka helt innan det börjar om igen. Det är som ett vidöppet sår. Blodet pulserar ut ur kroppen och det finns inget svårare än att få stopp på det. Rött och svart är det enda man ser och de färgerna tillsammans bildar en färg så äcklig att du blir illamående. En känsla som tar över hela ditt liv och sprider sig till de som står dig nära. De som älskar dig allra mest är de som ligger sämst till. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker skydda, det tjänar inget till. På något sätt är det inte du som lever ditt liv längre, det är något större. Kanske en högre makt. En svart makt. Något så svart som det svartaste mörker du någonsin sett..

En vattenstråle, en stark sådan.

På den gamla, goda tiden fanns det byxor utav trasor. Det fanns skor utav manchester och små tomtebloss av ull. Det fanns små och ludna präster som med otäckt vilda gester gjorde kuddar utav tegel i den mörka jordens tunnel. Det fanns en gammal regel som stod skriven på björkens stam. Jag har glömt de vackra orden men det var väl nåt om Gud. Om man grävde djupt i jorden hittade man fantastiska ting. Om man klämde sin aorta hördes lustiga små ljud. Men nu är allting borta, alla dagar känns så korta . Allt som än finns kvar är minnet tatuerat på min hud.