så var man tillbaka i övik igen. just nu i bellas lägenhet. det känns som om jag har tagit över den lite, tihi. jag tror jag får det ändå, iaf en vecka. hoppas.
sambo är på jobbet. känns lite underligt faktiskt. jag ser henne framför mig med vita kläder och en hatt. eller kanske mer en mössa. fast lite finare, med ett litet märke på. hon springer omkring där och känner sig lite sådär halvstressad men det går ändå bra än så länge. mycket att lära sig och ta in, dock tror jag att hon klarar det bra. kanske far jag dit och beställer något, inte för att jag är hungrig utan för att vara en bra kompis. en sån kompis som hjälper henne att bli framgångsrik, så folk ser att hon säljer liksom. och jag ska verkligen försöka att inte ha hundögonen och inte få någon rabatt, fast det vill jag egentligen ha, men som sagt för hennes egen skull är det nog att hon tar fullt betalt. iaf såhär i början. du är bra sambohoo.
det är inte lätt alltid. eller oftast är det faktiskt inte alls lätt. ta valet som ett exempel. det är svårt. väldigt svårt. diskussioner hit och dit och argument kors och tvärs. jag får nästan lite hurvens av det. fällisord. jag borde gå ner på stan, ställa mig på torget och låta dom hoppa på mig och prata som aldrig förr. låta dom ge mig hundra olika papper, lyssna på musik och bjuda på snittar i champagneglas. stavning bryr jag mig inte om längre, det finns viktigare saker. VALET!
husdjur är bra, jag vill ha ett. hemma har jag två stycken. kanske har jag fyra. eller tre, det vet jag inte än.
du är saknad hjärtat
