torsdag 30 augusti 2012

amen

att det inte finns något dåligt väder bara dåliga kläder är en myt. nog finns det dåligt väder. ta ikväll till exempel. då ville jag ut och springa och det börjar ösregna precis då jag stängt av bilen peppat min kropp till att ligga på gränsen mellan andnöd och spya. dessutom talas det om världens åskväder i north dakota. så länge bloggen uppdateras vet jag att min vän är oskadd långlångt, sådär superduperlångtjättelångt härifrån. tålamodet är en fiskares bästa vän, så också en löpares. jag väntade ut ballongdropparna och knatade iväg till spåret.

spåret som förövrigt ligger i hagaström. spåret som ligger precis vid hagaströms IP. detdär speciella IPet? som man aldrig kommer att glömma. hagaström som är den lilla by jag växte upp i. minnenas by. kände inte igen ett ansikte därborta. allt såg annorlunda ut. allt. blandade känslor gjorde att min kropp reagerade negativt och det var både bra och dåligt. jag skulle tippa på att jag sprang fortare än normalt, vilket är positivt. allt nytt och alla nya gör att jag själv blir gammal. "ny generation". va, nä? eller vadå, det gör ju mig till en gammal generation då? nej, så är det inte. tycker att alla nya borde flytta därifrån och alla gamla ska flytta tillbaka. det ska inte ändras mer än nödvändigt och det är precis vad som har hänt här. det blir kaos.

åh, jag blir så blödig ibland. förändringar är en sådan grej. man tappar liksom kontrollen. det är läskigt. ibland är det bra men alltid läskigt. det händer mycket nu.

annars flyter jobbet på. sliter som ett djur och energin växlar mellan inget alls och helt tomt. det funkar så länge man inte tar längre lunchrast än en halvtimme. en liten semester hade suttit helt fel för vissa men inte för mig. nån borde ge mig obegränsat med pengar och problemet skulle vara löst. en liten liten önskning, är det för mycket begärt?


1 kommentar:

Din samboo. sa...

Ah, det ar ju det dar med forandringar. Hata, alska? Man maste ju utsatta sig for forandringar for att utvecklas, men helst av allt vill man ju att allt runtomkring ska vara som det var, statiskt. Man vill bara lagga pa och inte ta bort nat, gora hogar men inte grava gropar, typ.

Det kan var tungt, men det fina ar att allt det gamla alltid finns kvar, ingen kan ta ifran dig det som finns i ditt hjarta. Hall hart om det. Nu kommer en tar.

Alskade samboo, saknar dig.