idag har jag kommit mina arbetskollegor lite närmare. det beror definitivt på att jag fick komma ifrån kassan någon timme och gå över på mejeri och hjälpa till. ÄNTLIGEN! dock frös jag under nästan hela tiden, men jag stod ut för det var så underbart att komma ifrån alla PLU nr för en liten stund. chockade även den tråkigaste människan på jobbet idag. megastolt! eftersom hon är så olidligt pörsk och allmänt ouppfostrad så satt jag den hårda sidan mot och öppnade upp till ett samtal genom att hälsa från min sambo. naturligtvis ville hon veta vem min sambo var och jag tror att hennes haka var ner på golvet och vände när namnet lämnade mina läppar. mohaha! sen hade vi tydligen jättemycket gemensamt och hon skulle ju veta var vi bodde och vi bodde så nära varandra och hejhopp. så då sa jag stopp och gick hem. någon måtta med trevligheten får det vara! även jag har en gräns...
annars har jag haft fullt hus här hemma ikväll. blandar man johan, madde, linn och kristina så blir det jobbigt. extra jobbigt när min sambo redan fått semester och inte alls måste upp till något jobb imorgon. puh. tur att jag älskar henne, hur hon än är, min räv.
nog kommer jag ihåg glimmer23. alla mysdagar, de oförglömliga festerna, alla köttbitar jag har stoppat i mig där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar