det är äckligt men samtidigt underbart när två personer tänker på varandra samtidigt men inte vet om det själv. jag och fällman har lyckats. säkert flera gånger. men den sista gången kändes det extra speciellt. det må vara flera mil mellan oss, men jag känner din närvara sombohoo!
jag är inte så långt bort som du tror
har precis lagt undan gitarren. nöter fortfarande elegi med lars winnerbäck. inte för att jag inte kan den, utan för att den är så sjukt bra. tror att det skaver i öronen på lillhjärtat, så mycket som jag har spelat den. men kan bara inte sluta. det är en drog, precis som låten sent för oss med jonathan johansson. den kan gå på repeat hur länge som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar