Jag såg livet sväva förbi, obduktionen köra igång, begravningen börja och mörkret falla tungt över mig. herregud! jag som jobbar på tak vet ju liksom vilken livsfara snö på tak kan vara. nu var det inte bara snö utan också is. mamma klarade sig, jack likaså, jag tror isen ville åt mig mest, tur att man tränar med modo och är kvick som en vessla och hann undan mörkrets krafter i form av isjävlaklumpar. jag kan tänka mig rubriken i tidningen, "hon skulle bara gå en sväng med hunden. 21 åriga madeleine skulle gå ut och gå en sväng på stan med sin mamma och passade på att gå ut med sin brors hund på engång. Två snälla tankar som kunde sluta riktigt illa..." "- Ja, jag trodde jag skulle dö. Mitt testamente gick på -->repit<-- i huvudet, pengarna hade hamnat hos min mamma och mitt nyrenoverade hus hade jag låtit modos damlag collektiva lite i. Bror skulle fått min lexus."
21 och snart en dag. livet bara flyger förbi, jag fyllde ju nyss 21..
en speciell hälsning till de två modiga människorna som, precis som många andra, fick för sig att gratulera mig på födelsedagen. det kunde man inte tro, men ni förvånar ibland. överraskningar gillas. plus till er! ;)
1 kommentar:
Jag tror det var ett tecken, att isjävlaklumpen missade dig. Vi är många som tycker det var skönt:-)
/Kocken
Skicka en kommentar